Skönt att komma ut

För några veckor sedan var jag och Jimmy ute och tog premiärturen. Vi hade inte väntat oss så mycket mer än frisk luft. Det slutade med rätt få hugg men några gäddor kom upp. Den största på lite över 4 kilo. En sådan dag när det inte hugger så mycket så är det lätt att det övergår till lite bus i båten. Att rycka i kompisens lina eller slå till spöskaftet och se adrenalinet pumpa i kamraten innan han/hon inser att han/hon har blivit lurad kan vara kul tidsfördriv. I detta fall var det befogat och jag hade en del gånger att ge tillbaka på Jimmy. 🙂 

Morgonens första gädda på närmare 3 kilo.

Några veckor senare så fick jag en akut fiskeabstinens och lyckades få till en kort fisketur. 

Prognosen sa regnskurar och 10 grader. Ingen kunde följa med och jag fick åka själv om jag ville ut. Min far skulle fylla 72 denna veckan om han fortfarande levt. Tyvärr tog hans kropp slut 2017. Det var han som lärde mig fiska när jag var barn. Jag känner att jag kommer närmare honom när jag är ute på sjön så därför behövde jag komma ut denna veckan. Att åka ut själv med båten är rätt omständigt ibland.

När jag gav mig iväg kl 5:30 var det dimmigt och regnet var på intågande. När jag var yngre och tävlade i golf eller tennis så var jag rätt envis och jag vill tro att den envisheten finns kvar. Det var därför inget alternativ att stanna hemma. Jag skulle ut. När maten packades ner så åkte en banan ned i väskan. Ni vet säkert att banan ska ge otur. Förstår inte varför men tydligen är det så. På väg ut till sjön passerade jag tranor, rådjur och harar. Alla lika överraskade av att se en båt komma genom dimman. Väl framme vid sjön så var dimman riktigt tät. Utan plotter i ekolodet så skulle jag inte kunna navigera mig fram. Dimman var tät som en Londondimma som man kan skära genom med kniv! När jag gjorde mina första kast så var det på gränsen att man såg var betena landade. Tätaste dimman jag fiskat i.

Den täta dimman.

Jag hade två egna beten med mig ut. Två stycken Guroka i färgerna Zombie Perch och Snaskargösen. De var tjockare än den vanliga modellen eftersom jag hade lite strul med gången på de smalare. De rörde sig fint i vattnet även om det inte kom några hugg på dem just denna morgon. Jag gick längs med branterna och ganska tidigt kom första hugget. En liten på 2 kilo. Det var dock helt ok att få en fisk tidigt för det innebar att jag fick dricka kaffe! Man får bara dricka kaffe om man fångat en fisk. Det är vår regel när vi fiskar. Tyvärr var gäddan illa krokad och kunde inte återgå. Det fick bli en gädda med sig hem till min kollega som tycker gäddor är smaskens.

Tyvärr dåligt krokad och skadad innan den kom upp.

På en annan brant hände en rolig sak. Eftersom jag letade fisk så trollade jag med två spön. Nu högg det igen och även denna gång på McRubber. När jag släppt tillbaka gäddan, även denna precis över 2 kilo, så tog jag och vevade upp det andra betet. Då kom ett nytt hugg. Ett snabbt hugg och efter ett försök att streta emot var kampen över. En 2 kilos gädda till. Denna gången på en Zalt-wobbler. Jag körde runt och letade på de flesta platser som var intressanta och placerade mig på ett ställe där jag visste att det fanns gräs på botten. Dödstyst. Nu kom också första riktiga regnskuren. Det blev snabbt fuktigt och kallt men jag var ju förvarnad och var därför klädd därefter. Min far sa alltid att man ska ha riktiga kläder när man ska fiska för om man fryser så blir fisketuren mer eller mindre förstörd. En varm kopp kaffe ökade dock kraften att fortsätta. Är övertygad om att det är kaffets kraft man pratar om i Star Wars (Må kraften vara med dig!) 🙂

Dunderhonungen

Klockan tickade på och jag begav mig ut till djupet efter en hugglös period vid gräsbottnen. Hittade några betesstim och några ensamma ekon i närheten. De ensamma fiskarna på ekolodet stod nära botten och tryckte och jag började fiska riktigt djupt. Satsade på McRubber med en 15 grams skalle för att kunna fiska ganska långsamt. Det funkade och efter ett tag så låg en gädda på 2,5 kilo snart i håven. Regnet hälsade på igen och jag satt och tänkte på sommaren. För att värma händerna så fortsatte jag med trolling med Zalt wobbler igen.

En hårt gäddhugg och pulsen rusar!

Ganska snart högg det till på samma Zalt som tidigare men denna gång satt en trekilos på kroken. Man skulle snarare kunna säga “krokarna” för båda trekrokarna satt långt inne i käften på gäddan och hade gått igenom och var i stort sätt omöjliga att dra ut som de satt. Jag hade en avbitare med mig som jag kunde klippa av krokarna med och sedan gick det enkelt att dra ut krokarna ur käften på gäddan och den kunde återgå till sina jaktmarker. Har därefter skaffat mig en starkare avbitare typ minibultsax eller kraftavbitare som gör jobbet enklare. Är olyckan framme så behövs den men även för att skona gäddor.

En minibultsax eller kraftavbitare är ett viktigt verktyg att ha med sig ut.

Det kan vara värt att offra krokarna för att gäddan ska kunna simma tillbaka. Ganska omgående när gäddan fått simma tillbaka så vibrerade mobiltelefonen och jag såg att appen Blixtvakt hade signalerat blixtnedslag 5 mil ifrån men att åskan var på väg åt mitt håll. Inom kort hörde jag åskan och det var inget att diskutera. Svårt att hålla en dialog med åskan. Båten fick vända hemåt och utan en tiokilos denna gången också. Det är som Mikko Seppänen sa att första 10 kilos gäddan kan ta tid att fånga men sedan är det precis som man knäckt en kod och efteråt blir det lättare. Skam den som ger sig! Betena som levererade bäst idag var Zalt och McRubber!

Vet att den kommer men väntan kan vara olidlig!

Skitfiske på er!

//Gryningsfiskaren

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

5 × 3 =

0
    0
    Varukorgen
    Din varukorg är tomÅtervänd till webbutik